Uppdatering, lycka och sex!

Här har det verkligen uppdaterats riktigt dåligt. Hoppas ingen trott att jag råkat ut för något allvarligt, det är bara det här med att leva som tagit ovanligt mycket tid.
Studier, sommarjobb och lite umgänge med vänner är det som hunnits med, men framförallt jobbe jobbe jobbe!

Man lär sig mycket av att jobba, mitt jobb i sevicebranchen har lärt mig precis hur man ska behandla en arg kund och det kan vara bra att kunna.

Har hunnit träffa min pojkvän två gånger, katastrofalt lite. Mitt ex har hört av sig, vill ha sex. Sex, sex, sex! Är tydligen allt jag duger till för honom, och att prata ut med om nåt jobbigt inträffat med hans nya killar. Vad ska jag säga, att han hade mått så otroligt bra och varit så lycklig om han hade hållit fast vid mig? För det är det jag tänker.
Han kom på besök till mig också, vi skulle käka lunch. Blev lite kramande och kyssande innan jag sa ifrån, ville ju inte vara otrogen mot min kille. Exet blev sur, det blev ingen lunch. Jag förlåter honom, jag fattar att det är svårt att mostå mig.

Det är val nu i höst hörrni! Jag vet inte riktigt vad jag ska rösta på, vilket parti vill ta bort sexköpslagen? Inget, såvitt jag vet och det är trist. Fattar inte politikerna att jag inte alls är nån sorts slav när jag får 3000 kr för en natt tillsammans med en kille/man? Ja, det är faktiskt sant, och det har ingen annan något med att göra. Vill nån knulla runt så är det helt ok, vill jag knulla runt och få pengar för det så borde det vara helt ok. Men nepp, det tycker minsann inte politikerna. Moral är ett jävligt fint ord, används med fördel för att slå någon annan i huvudet med. Visst, jag är säkert omoralisk. Suger kuk, knullar röv, tar emot kuk i röven och tar dessutom betalt för det ibland. Jävligt illa. Precis lika illa som att stjäla någons mobil efter att man först slagit ner personen? Nej, det är inte ens samma planet! Den som betalar mig har inte skadat nån, han har gett mig en skön natt. Vem har rätt att bry sig, förutom jag?

Men jo, jag gör inte det längre. Jag har ju kille nu, och jag värdesätter trots allt trohet och tvåsamhet. Ser fram emot att flytta ihop, skaffa ett gemensamt hem och bygga upp ett liv tillsammans. Men jag ångrar inget av det jag gjort före han kom in i bilden, för jag har haft det jävligt skönt!

Jag mår mycket bättre än jag gjorde förut i januari. Det känns bra. Jag fick en liten skidresa i år med, trots att den planerade av ex(trema) orsaker uteblev. O snart så kommer Jimmy hit,,, bara två veckor kvar. Ska bli riktigt kul :) O jag är kär, mer kär än folk tror. Men jag försöker dölja det, vill inte att det ska gå för snabbt. Man måste jobba för kärleken. Annars dör den. Sägs det, o det tror jag.

<3

Så har man gjort det igen, jag kan inte begripa varför det ska vara så svårt att låta bli. Frågan är om det är jag som borde låta bli eller han? Nåväl, han kom på besök o jag ska erkänna att jag såg i hans blick att han ville göra mer än att bara prata. Så när vi satt och pratade så reste han sig, gick fram till mig och kysste mig, och sen kysste han mig igen och drog upp mig ur stolen. Jag vet att jag borde ha sagt nej, jag vet ju precis hur förbjudet det är. Men jag ville inte säga nej, så jag lät honom hångla upp mig, dra av mitt linne och smeka min kropp...
Alldeles oavsett hur fel det var så var det väldigt skönt. Jag ångrar det inte och tror inte att han gör det heller. Men jag lovar att jag är väldigt nyfiken på hur han tänker. Kan man verkligen älska sin sambo samtidigt som man vill leka med en kompis? Att jag är kompis med hans pojkvän gör det faktiskt inte bättre... Mest för att jag undrar om det verkligen bara är mej han gör det med, för i så fall är det ju en engångsgrej. Men annars...
Han kille är nog inte den mest pålitliga han heller, men jag tror inte att han skulle vara otrogen. Men jag vet ju inte. Jag tror inte att jag skulle vara otrogen jag heller, men jag vet att jag har varit det mot alla killar jag har haft. Inte något man berättar på första dejten direkt...

Va fasen är känslor egentligen? Det är bara en massa strul med sånt, killar hit och killar dit. O om man gillar nån så gillar han inte dig o om han gillar dig så gillar du inte honom. Bättre kanske att inte ha några känslor då. Fast det har man ju alldeles oavsett, jag är inte den snubben som stänger av känslorna direkt.
Men nej, jag har inge känslor för min kompis, förutom att han e en skön polare. Det är tur det. Jag kan säga att jag dejar en snubbe nu, känns väldigt bra och jag tror att det blir han och jag. Ingen annan tror på det, men jag gör det. Han är verkligen perfekt på alla sätt. Vi passar verkligen ihop. Det enda det kan köra på är sexet... Men det är väl inte det viktigaste? eller så kanske det är det...
Det enda som jag tror att skulle kunna sabba det är om mitt ex lämnade sin nya och försökte ta kontakt med mig igen. Jag är rädd att jag skulle lämna min nya o ta tillbaka exet i så fall. Jag borde nog inte bli tillsammans med en ny om jag inte är övertygad om att han är bättre än exet. Men det är ju det han är, det är bara det att mitt ex verkligen är världens sötaste kille o att vi hade grymt sex. Kan säkert bli så med min nya, för han är snyggare än exet, smartare och har liknande intressen som jag... Så kommer bara känslorna att växa lite till så är nog exet glömt. Eller rättare sagt så kommer exet förlora slaget om mina känslor. O det kommer kännas skönt!
Nu snöar det igen! Jippie! Snö och plugg såhär efter en skön, men förbjuden, stund med en vän. Inte så illa egentligen...

Kram Anderas

Blev alltså klubb igår, o de va kul. Skulle vara glamourtema vilket jag tolkade som dyrt o lyxigt, hade en snygg skjorta o rejäl halskedja med armband. Dyra grejer, snyggt men kände mig lite väl uppklädd... Får bli en snygg t-shirt nästa gång, det är mer jag.
Träffade mycket folk, dels de som jag kände innan, o de som kände de jag kände o sen alla andra som råkade va på det ganska lilla stället som bara spelade tekno (gayklubb med tekno? gaylivet förändras^^).
Hur som helst, det ar kul att stå o hoppa på dansgolvet i några timmar, träffade en trevlig snubbe som jag snackade med i en timme eller så men jag hånglade inte med någon! det fanns säkert någon som ville, men jag kollade inte. Fokuserad på de jag kände, fokuserad på att inte göra bort mig o bara allmänt glad. Rörigt.
Men det gör inte så mycket, jag behövde inte gå hem ensam men fick sova själv o det var rätt ok. Måste hitta mig själv innan jag hittar nästa kille. Men en sak är säker o det är att jag ska se till att få ett ragg nästa gång. Man måste ju testa, och alla gör det ju. Men jag tror inte man finner kärleken på krogen...

Ibland så faller allt det man tror på genom en händelse. så illa har det aldrig varit för mig, ska vi diskutera religion så tar vi det en annan gång men jag är fast förankrad i det jag tror på så det kan inte rubbas nämnvärt. o det är skönt.
Hur som helst, det här så kallade pluggandet jag håller på med har sin charm på många sätt, men det syftar även till en speciell sak: Jag ska bli utbildad till att ingå i ett system som upprätthåller vissa viktiga(?) värden i samhället och detta system förväntas fungera perfekt och vara just rättvist. Det är fan rättvisan själv vi talar om, den tredje statsmakten och bla bla bla. Hur som helst så börjar jag tvivla på att systemet är så jäkla bra, det finns ju en massa människor i det och det är deras tolkning av texter som andra människor skrivit utifrån vad de tror som skall leda till ett resultat som vi sen kan kalla för rättvist och rätt. Gammal politik som nu ska bli dagens sanning.
I ett system där den med vassast armbågar och flest kontakter (ok, jag erkänner, man måste vara smart oxå) vinner och får makt, makt över andra människors liv. Och d'är alla vägar inte alls bär till rom.
För mycket faktorer påverkar bedömningen (ja, det är juist jag ska bli), om domaren är arg på advokaten så kan brottslingen bli hårdare dömd. Eller så litar nämndemännen mindre på ett vittnes historia eftersom vittnet är uppenbart bög. Eller invandrare. Eller va fan som helst, fördommar har vi alla o det verkar SPELA ROLL!!!!!!!!!! HUr fan kan det få vara så?

Jag vet inte om jag vill bli en del av det här systemet, men å andra sidan kan man inte förändra det utifrån heller. Fan, orka. Jag ska ut åp krogen ikväll, gayklubb is the shit. Får se om det blir nåt hångel, jag hoppas :)

Det blev träning idag igen, man måste hålla sig i form. Ju snyggare desto bättre, så länge jag kan kolla i spegeln o tycka att de ser bra ut så är jag nöjd. O de går bra nu =)
På friskis tränar ganska många, gubbarna behöver man inte kolla på men de unga killarna är trevliga, även om man måste vara lite försiktig. De får ju inte märka att man kollar mer än vad de andra kollar liksom. Eller va fan, skulle den snygga killen råka va gay så vore det ju kanon om han upptäckte att jag kollade. Tror alla gaykillar har tänkt tanken, spana in en riktigt snygg snubbe i omklädningsrummet, gå in i duschen och sen upptäcka att han kolla på dig. Ge honom en blick för att visa att du ser att han tittar, le så att han ser att du gillar det och sen få han göra resten. Komma fram och stälal sig bakom dig, krama dig bakifrån och smeka din vältränade mage. Mums!
Och vad som kan hända sen är ju en annan sak, fantisera lite du...
Minns en gång då jag var mycket yngre, jag och en kompis var och badade i ett badhus. När vi satt i bubbelpoolen, ensamma, så kände jag hur han la handen på mitt lår, smekte mig på insidan av låret och tittade mig i ögonen när han lät handen glida ner i mina badshorts o tog tag i den... Det var sånt som vi tuffa tonårskillar gjorde med varann när ingen såg, haha. Ni ska bara veta hur mycket spännande man kan hitta på.
Heteros? Ha, va e de?

Jag kan bara inte glömma honom. Det går liksom inte, han finns där i alla drömmar. Det var så mycket vi skulle göra tillsammans, vi skulle leva våra liv tillsammans... Åka på fjällsemester och ha kul, flytta ihop, skaffa villa och allt det där. Men vad hände? Inte ett skit! Fy så orättvist de är.

Men jag har faktiskt letat efter någon ny, det har jag. Provat lite, dejtat lite. Blivit kysst och kramad, sovit tillsammans. Känt tryggheten i en killes famn. Blivit knullad och sen inte hört ett ord från dem igen. Fått korta svar som inte lett någon vart när jag kontaktat dem igen. Det är ju inte så konstigt att man längtar tillbaka till den som dumpat en när alla andra beter sig lika illa. Fy fan.

Var och pratade med kuratorn idag, fick dessutom min depression diagnosticerad. Så nu har jag det på papper att jag inte mår bra, det kan ju vara bra om jag skulle glömma det. Va fan, nu kan det ju inte bli sämre så det är bara att köra på.
Jag har ju sagt att jag pluggar, så det har jag försökt att göra det med. det har gått lite sådär, är så förbannat svårt att koncentrera sig ibland. Man är liksom med i början på terminen men så börjar det ta emot lite o sen är det kört. Man ska ju ha de bästa betygen oxå och det klarar jag ju *not*... Men de säger att man får jobb även om man inte har bäst betyg så det är väl inget att oroa sig över. Inte idag i alla fall. men hur som helst så kom jag knappt ur sängen i morse, klockan ringde sju och klockan nio var jag uppe. Det var två timmar det, men jag mådde dåligt och ville bara sova vidare och här finns det ju ingen som drar upp mig på morgonen. Det var ju den platsen som du skulle ha Oskar. Men du bestämde dig för att ta en annan i stället.
Varför är det så svårt att komma upp på morgonen egentligen? är det för att jag inte kan sova på grund av depressionen? kanske, kuratorn tror det. jag kände mig helt färdig, det var samma i går kväll, trodde jag skulle svimma ett tag, det liksom snurrade i skallen på mig. Men det gjorde jag inte, men jag somnade till slut. Drömde ganska mycket, drömde om död. Drömde att jag var tvungen att släppa ut mitt älskade husdjur i skogen, och vaknade ledsen. Skönt att det var en dröm, men det tar ett tag innan man fattar det.
Nu när jag sover så dåligt så drömmer jag ofta sanndrömmar, eller nej, verkliga drömmar. Jag kan vakna och vara övertygad om att det jag drömde var det som hände dagen innan. Har till och med messat kompisar för att kolla så att de lever, bara för att jag varit övertygad om att de dött. De är fan inte kul kan jag säga.
Jag tror ibland att jag är väldigt annorlunda och är rädd för att jag sticker ut på nåt konstigt sätt. Jag berättade det för en kompis som blev chockad och förklarade att jag är en sån person som verkligen är vanlig, tyvärr så vanlig att få minns mig. vet inte om det var positivt, men jag är tydligen vanlig. Jag slutade gymnasiet med höga betyg och fick stipendium. Det var samma sak när jag slutade högstadiet, högst betyg av alla på skolan. Enligt diplomet "ett föredöme för traktens ungdom". Det var då det, nu är jag ingenting, jag är inte bäst på något längre. Känns märkligt, och lite jobbigt att inte veta vem jag är. Min identitet dog när jag slutade med idrotten och när jag började på universitetet och inte var bäst längre. men jag kanske kan bli någon igen.

Avatar, filmen som alla ser och som de älskar. Man blir tydligen deprimerad av den och försöker ta livet av sig, och påven tycker inte om den.
Jag har sett den och jag vill leva i den. Vara ett med naturen och kunna känna frid. Men va fan, de bråkar ju på pandora med så jag tror inte på det där. Där det finns människor så finns det ingen fred.
Tänkte skriva nåt långt idag, men jag är trött nu. så jag ska sova.

Vissa dagar känns det bara som att man vill gå och lägga sig och sova och helst inte vakna igen förrän allt har löst sig. Då känns det ganska tröstlöst att veta att det bara är jag som kan lösa mina problem, det är bara jag som kan göra nåt åt det som jag har orsakat. Eller ja, det behöver väl inte vara jag som orsakat det men det är i min skalle som följderna skapats.
Allting borde vara enkelt, så varför är det inte det? Hey, de pratar om evolution och utveckling men hur fan har människan kunnat utvecklats till det hon är idag? Det kan knappast vara en bra sak för överlevnaden att ha förmågan att ifrågasätta självklara saker i livet. Hur kunde det bli så att vi fick förmågan att ifrågasätta det faktum att vi lever? Att vi ifrågasätter farligheten i att hoppa från hög höjd med en fallskärm? Kan knappast vara bra för överlevnaden, eller hur? Vi ifrågasätter allt, till och med luften som vi andas. Andas vi ens? Är kanske hela världen bara en illusion, en projicering i våra huvuden. Hur kan jag veta att du ser världen ur samma perspektiv som jag? Är blått för mig samma färg som det är för dig? Vad ser du när du ser mig i ögonen? Är det samma sak som jag ser när jag ser mig i spegeln?
Hur kan man veta att det som man ser och upplever är verkligheten? Jag kan ju vakna på natten, övertyd´gad om att en massa saker skett men senare inse att det bara var drömmar. Oftast mardrömmar.
Hey, vad är livet egentligen? Vet du hur det är att ligga i koma? det sägs att man liksom lever som i en dröm då, man kanske till och med upplever att man är vaken och allt är som vanligt? Och hur ter sig världen i ögonen på en som är gravt hjärnskadad? Du vet, den där du kallar för CP? Han kanske ser sig själv på samma sätt som du ser dig, som en av alla. Som likvärdig, och han kanske inte kan fatta vad det är som händer och varför alla tittar så konstigt på honom.
Är man ett freak eller är det vanligt att tänka så här? Det spelar väl ingen roll egentligen...

Hade grymt sex med en vän förra veckan. varför har man sex med en vän? vet inte. men det var skönt då och kändes jobbigt efteråt.

hade sex med en väns pojkvän en gång oxå. var jävligt skönt, han verkar vilja göra det igen. Men hur fan tror han att det känns för mig att umgås med min vän och låsas om att jag inte vet hur det är att ha sex med hans pojkvän? Sjukt är det.

Har du hört talas om QX eller Qruiser som de flesta kallar den? Det är ett gay-community på nätet, ett lunarstorm fast för bögar. Den huvudsakliga funktionen verkar vara att söka sex, för det är i alla fall det som folk frågar om. Ska vi knulla? Gillar du att få kuk? Hej, jag är hetero men vill testa med en kille! Man blir förbannat trött på det där, jag vill ju ha en kille att älska!

Jag har faktiskt haft några pojkvänner, jag är trots allt inte helt nybörjare på området. Min senaste hette Oskar, det är många bögar som heter så och jag hittade alltså en av dem. Eller så hittade han mig, jag vet inte riktigt. Oskar var i alla fall en bra kille med många komplex, han jämförde öppet sig själv med några av mina gamla ex. Och när vi pratade djupt me varann en gång så insåg jag att han i helighet jämförde mig med sina gamla... Jag blev tydligen jämförd med hans kompisar oxå för en dag så dumpade han mig och blev rätt snart ihop med en av sina vänner.

Egentligen så var Oskar en skitstövel, det märktes efteråt när han forsatte att snacka sex med mig och dessutom blev sur när jag sa att jag tyckte om honom. Han tyckte att jag försökte få honom att känna skuld. Det var ju fan han som dumpade mig! Jag älskade ju honom för helvete!

det där är några månader sen nu, kontakten bröts efter ett tag och jag glömde bort honom, trodde jag. Men ha ringde mig för inte så länge sen o då var det kört igen. Jag minns egentligen inte vad han sa men jag tolkade det som att jag fortfarande hade chansen... Så jävla dumt, klart att jag inte har nån chans! men ändå så ligger jag här och hoppas och drömmer om honom. Varför ska kärlek vara en sån jävla stark känsla?

Han var lite mansgris och tog mig väldigt mycket för givet, kändes det som. Antagligen för att han inte hade rätt känslor, hade han några känslor alls förutom kåthet? Men jag kände ändå att det fanns nåt väldigt bra inom honom, jag var övertygad om att det skulle komma fram. Men nej.

Han pratade sså fint om att ett förhållande är nåt man bygger tillsammans, att man alltid kommer stöta på nya killar som verkar bättre än sin kille på vägen genom livet, men att det man har byggt tillsammans är det som betyder nåt och är det som håller samman. Jag trodde att han ville bygga med mig, men det ville han alltså inte. Men jag ville! Jag drömmer fortfarande om hur bra vi skulle ha det tillsammans!

Jag hade det ganska jobbigt i skolan då, och han var ljuset i tunneln. Ljuset var ett jävla tåg, jag blev helt överkörd. men jag älskar honom fortfarande. Är jag dum eller?

Fan.

Hej,

jag heter Andreas och det här är bloggen om mitt liv och mina tankar. Min egen plats på nätet där ingen säger åt mig vad jag ska göra eller skriva, en sida där jag har kontrollen.

Jag är 20 år gammal, har en del vänner som jag umgås med och ett ganska ordnat liv där jag studerar på ett känt universitet här i Sverige. Så egentligen har jag det ganska bra, men någonstans inom mig gror en känsla av att inte riktigt passa in, en känsla av att vilja bryta mig loss och gå min egen väg. Vart finns den verkliga friheten?

Höll nästan på att glömma en sak, jag är ju bög desutom. En kille som tänder på killar och som dessutom gärna ligger i sängen, naken, och gosar med en annan kille. En så där bögjävel alltså, en äcklig jävla bög som packar bajs eller hur vad det nu är folk säger. En sån som tänder på alla killar han ser i omklädningsrummet och som tafsar dem på röven. Jag skulle säkert våldta dem allihop om de inte höll koll på mig. Fast det gör de ju inte, för de vet inte att jag är bög. Fan va lurade de är allihop!