Jag kan bara inte glömma honom. Det går liksom inte, han finns där i alla drömmar. Det var så mycket vi skulle göra tillsammans, vi skulle leva våra liv tillsammans... Åka på fjällsemester och ha kul, flytta ihop, skaffa villa och allt det där. Men vad hände? Inte ett skit! Fy så orättvist de är.

Men jag har faktiskt letat efter någon ny, det har jag. Provat lite, dejtat lite. Blivit kysst och kramad, sovit tillsammans. Känt tryggheten i en killes famn. Blivit knullad och sen inte hört ett ord från dem igen. Fått korta svar som inte lett någon vart när jag kontaktat dem igen. Det är ju inte så konstigt att man längtar tillbaka till den som dumpat en när alla andra beter sig lika illa. Fy fan.